Skriven den 25/10 2018

Den vetenskapliga frågan om när ett mänskligt liv börjar är förstås viktig om man menar att en människa har värde enbart i kraft av att hon är människa. Låt mig gå igenom några av de vanligaste gränsdragningar som diskuterats.

(1) Befruktningen: I det ögonblick den första spermien träffar det obefruktade ägget, stänger sig ägget för ytterligare spermier. Det tar ca 24 timmar för spermiens DNA att smälta samman med äggets DNA. Detta skulle man kunna betrakta som en gråzon. Men när den processen är färdig, har vi en ny och hel organism av arten Homo Sapiens. Det är biologiskt otvivelaktigt. Man skulle kunna säga att vi bör ta det säkra före det osäkra och betrakta en sådan entitet som en människa från och med det ögonblick spermien träffar ägget. Då sker ju den första interaktionen mellan dem, och vi har en ny biologisk enhet. Allt som sker från det ögonblicken är en intern utveckling inom det befruktade ägget, och inte en utveckling som ”prackas på” utifrån (om du förstår vad jag menar med det). Denna interna utveckling är ett tydligt bevis för att vi har en ny egen biologisk entitet, som dessutom tillhör arten Homo Sapiens. Detta borde i mina ögon vara helt tillräckligt för att vi ska betrakta detta som en människa.

(2) Differentiering: somliga motsätter sig befruktningen som gräns och menar att eftersom differentieringen ännu inte skett, så finns där inte en individuell människa än. Under dag 4-5 efter befruktningen sker differentieringen mellan de celler som kommer utveckla embryot och de celler som blir moderkakan och fosterhinnan.

(3) Twinning: En del tycker inte att differentiering av celler räcker för att vi ska säga att här finns en människa, pga att ”twinnig” kan ske dvs uppkomsten av enäggstvillingar. Man menar då att det är oklart huruvida det finns EN mänsklig individ (det kan ju bli två eller ännu fler), och att det därför inte finns någon individ alls där. Twinning kan ske fram till 14 dagar efter befruktningen. I mina ögon är detta ett överkrav. Det räcker med att vi har övertygelsen att ”här finns minst en människa” för att vi ska tillämpa människovärdet. För den moraliska slutsatsen behöver vi inte kunna reda ut de metafysiska frågorna om hur twinning relaterar till kropp/själ-problemet.

(4) Implantation: Ytterligare en gräns som kan tänkas vara av intresse är implantationen (som sker mellan dag 6-12). Det är när det befruktade ägget (eller blastocysten) fäster sig i livmoderväggen. Det är implantationen som gör kvinnokroppen gravid. Innan den skett kallas det för en kemisk graviditet, och den kvinnliga kroppen har fram tills dess ingen kontakt med det befruktade ägget. En intressant tanke utifrån detta: Att fostret börjar sitt liv utan att vara kopplad till kvinnans kropp är ju faktiskt ett biologiskt bevis på att fostret inte är en del av kvinnans kropp. Ihopkopplingen är således ”tillfällig” och börjar med implantationen och slutar med att någon (pappan) klipper navelsträngen (fast å andra sidan sitter ju navelsträngen fast i moderkakan som tekniskt sett inte heller är en del av kvinnans kropp, utan snarare än del av fostret – det är alltså moderkakans kopplingar till kvinnans kropp som gör fostret ”till en del av kvinnans kropp”. Hur som helst så har jag svårt att se implantationen som en tydlig eller relevant moralisk gräns. Implantationen är ju en relationell sak, men människovärdet hänger inte på vilka relationer man har, utan VAD man är

(5) Kvickningen: kallas kvinnans första upplevelse av fosterrörelser (som vanligen sker mellan vecka 13-16). Denna gräns hade kanske större tyngd förr i tiden då man inte genom modern teknik kunde se vad som hände i livmodern. I mina ögon är det svårt att se hur kvickningen kan ha någon som helst moralisk tyngd.

(6) Livsduglighet utanför livmodern: Denna gräns har kommit att bli den gräns som svensk lagstiftning valt som den avgörande gränsen för om människovärdet ska tillämpas eller inte. Detta är en flytande gräns eftersom den ändras av den tekniska utvecklingen inom neonatalvården. Ett barn som föddes för tidigt på 50-talet (eller som föds för tidigt i Kenya) skulle inte ha någon rimlig överlevnadschans om det inte var cirka 30 veckor gammalt. Men idag kan vi rädda ofödda barn ner till vecka 22-23. Det skapar den absurda situationen att ett ofött barn på 24 veckor i Sverige har människovärde, men ett lika gammalt ofött barn i Kenya saknar människovärde. I mina ögon är detta att sätta vagnen före hästen. Det är inte medicinsk teknik som avgör VAD NÅGOT ÄR. I båda fallen är det två små människor som är precis lika utvecklade – och enligt människovärdesprincipen är de lika värdefulla som varje annan människa. Det finns mycket att säga om livsduglighetskriteriet. Här kommer några ytterligare punkter i form av retoriska frågor: (a) Om någon inte är livsduglig betyder det att man aktivt får avsluta den personens liv? (b) Om någon är livsduglig i sin rätta miljö, får man etiskt sett förflytta personen till en miljö där personen inte längre är livsduglig, och sedan rättfärdiga detta förflyttande med att personen inte var livsduglig i den nya miljön? (c) Brukar inte större behov innebära starkare eller flera rättigheter (inte svagare eller färre rättigheter)? (d)Är det rimligt att man inte får ”avhysa” fostret när det faktiskt kan överleva på egen maskin, men rätt att avhysa fostret när vi vet att det kommer dö till följd av denna avhysning? (Kvinnans kroppsliga rätt att avhysa fostret borde väl vara ännu starkare när fostret faktiskt kan överleva utan henne? Men så är det inte enligt svensk lagstiftning). I mina ögon är livsduglighetskriteriet inte en seriös etisk gräns, utan en helt pragmatiskt, politiskt motiverad gräns. Den tar ingen som helst hänsyn till den mest grundläggande frågan av dem alla: VAD DÖDAS GENOM EN ABORT?

Slutsats:
Av de gränser jag här gått igenom (lite skissartat) är befruktningen den enda gräns som är en tydlig biologisk gräns. Och frågan om människovärde är så pass viktig att den bör följa de tydlig gränser som vetenskapen pekar på. Alla andra gränser är gråzons-gränser. Jag kan förvisso ha viss förståelse för differentierings-gränsen och twinning-gränsen. De har en viss intuitiv begriplighet. Men båda dessa är otydligare och vagare än befruktningen. Dessutom ligger båda dessa gränser innan de tidigaste aborterna sker. Därför har de ingen relevans när det gäller abortfrågan. De har relevans för hur man ser på dagen-efter-piller, men inte för abortfrågan.

/Mats Selander