Frågor och svar

Varför menar ni att abort är fel?
Därför att en abort dödar en liten människa och varje människa, oavsett ålder eller utvecklingsgrad, är oerhört värdefull och lika värdefull som varje annan människa. Varje människa blev till i och med befruktningen och har sitt värde inte utifrån vad hon kan göra, utan enbart utifrån att hon är människa. De allra flesta aborter sker inte därför att kvinnans liv är hotat och därför är de allra flesta aborter en kränkning av det ofödda barnets människovärde.

Menar ni verkligen att livet börjar vid befruktningen? Hur kan ni jämställa ett befruktat ägg med en människa?
En kvinnlig äggcell är en del av kvinnans kropp. En spermie är en del av mannens kropp. Varken ägg eller spermie är en ny människa och både ägg och spermie dör en ”naturlig död” efter relativt kort tid. Men ett befruktat ägg är en ny egen organism med en ny unik DNA- uppsättning som kommer överleva kvinnan och mannen om den tillåts fortsätta leva i sin rätta miljö. Du kommer inte från ett befruktat ägg – du har varit ett! Du kommer inte från ett embryo – du har varit ett! Du kommer inte från ett foster – du har varit ett! Du kommer inte från ett barn – du har varit ett! Det befruktade ägget är faktiskt är en liten, helt outvecklad människa. Det var så allas våra liv började. Att respektera människovärdet är att respektera alla människor oavsett ålder, storlek, utvecklingsgrad eller beroendegrad.

Är inte ett foster bara en del av kvinnans kropp?
Nej, det ofödda barnet är inte en del av kvinnans kropp. Det har sin egen unika DNA-kod, ett eget blodomlopp (ofta en annan blodgrupp än modern) och i ca 50 procent av fallen ett annat kön än modern. Att de är två separata individer visas också därigenom att det ofödda barnet kan dö utan att modern dör, eller att modern kan dö utan att barnet dör. Att vara inuti en annan människa är inte detsamma som att vara en del av den människan. En människas uppehållsplats (livmodern) och starka beroende (av modern) ändrar inget av den människans värde.

Handlar inte abort bara om att ta bort en cellklump?
Den som använder ord som ”cellklump” om det ofödda barnet försöker förminska det faktum att det handlar om en människa som dödas i en abort. I själva verket är alla människor mer eller mindre stora ”cellklumpar”, men ingen av oss blir mindre mänsklig (eller värdefull) för det.

Hur kan abort vara fel eftersom ett befruktat ägg eller embryo/foster inte har något medvetande eller några känslor?
Vi menar att människovärdet inte hänger på medvetandegrad. Skulle till exempel en djupt medvetslös person inte ha något människovärde? Har vi rätt att döda en person i koma även om vi skulle veta att personen kommer att vakna upp om nio månader? Vi menar att det vore en grov kränkning av människovärdet även om offret i fråga var omedveten om vad som hände.

Dessutom kan man mäta hjärnaktivitet redan efter cirka 40 dagar efter befruktningen. Ett fosters hela nervsystem (inklusive hjärna) utvecklas mellan fostervecka 8 och 13,5. Efter 13,5 vecka har vi skäl att tro att fostret kan känna smärta och har någon sorts medvetande. I Sverige 2005 gjordes mer än 6 000 aborter från och med 8:e fosterveckan varav ca 700 aborter gjordes efter 13,5 fosterveckor (källa: www.socialstyrelsen.se/Statistik/statistik_amne/Aborter/aborter.htm)

Ett mänskligt befruktat ägg är mindre utvecklat än många djur. Hur kan ni påstå att det är fel med abort men ok att döda djur?
Vi tror på människovärdesprincipen som säger att en människa har ett enormt stort värde enbart för att hon är människa, inte för att hon nått en viss utvecklingsgrad. En människa har samma höga värde oberoende av om hon har ett högre eller lägre IQ är något visst djur. Det är mänskligheten hos henne som är grunden för hennes värde, inte något hon förmår göra. Vi respekterar djurrättsorganisationer men tar inte ställning till huruvida andra varelser ska ges samma värde som människan.

Hur kan abort vara fel eftersom ett befruktat ägg eller embryo/foster inte kan klara sig utan modern?
Spädbarn är också oerhört beroende, men det minskar väl inte deras värde som människor? Om människovärdet hänger på beroendegrad, så bör man kunna vara konsekvent med den principen. Då är den starke och oberoende mer värd än den svage och beroende. Detta är ett fruktansvärt förakt för svaghet som vi bestämt tar avstånd ifrån. Vi menar att ingen människa kan mista sitt människovärde därför att hon är för svag eller för beroende. Det ofödda barnets stora beroende av modern kan därför aldrig rättfärdiga att man dödar det.

Är det inte först efter att fostret blir livsdugligt som vi bör betrakta det som en människa?
Livsduglighetskravet är för det första godtyckligt. Den tekniska utvecklingen gör att vi idag kan vi rädda ofödda barn runt vecka 24. Förr kunde vi inte det. Om livsduglighet är grunden för människovärde innebär det alltså att människovärdet ändrar sig i takt med den tekniska utvecklingen. Det skulle även innebära att människovärdet är olika i olika länder. I fattiga länder där man inte kan rädda ofödda barn i vecka 24 saknar de ett människovärde de annars skulle haft om de fötts i Sverige. Men ofödda barn utvecklas inte annorlunda i olika tider eller på olika platser. Därför är livsduglighet inte en trovärdig gräns för människovärde.

Livsduglighetskravet är för det andra bakvänt. I alla andra sammanhang där människovärdet diskuteras innebär större behov alltid större rättigheter. En handikappad person har fler eller starkare rättigheter på grund av sitt större behov. Detsamma gäller sjuka, äldre och barn. Varför skulle då ett ännu större behov – behovet av att få näring, syre och skydd i livmodern – vara skälet till varför man kränker det ofödda barnets mest grundläggande rättighet, rätten till liv? Vill vi vara konsekventa borde vi tänka precis tvärt om: det ofödda barnets större sårbarhet och fullkomliga beroende borde få oss att ännu starkare slå fast dess rättigheter.

Hur kan ni vara så säkra på er sak då ingen säkert kan veta när livet börjar?
Vi har mycket starka medicinska och filosofiska skäl att tro att livet börjar i och med befruktningen. Men även om ingen kan veta när livet börjar bör vi ta det säkra före det osäkra och inte döda något som kan vara en människa! En jägare i skogenmåste vara helt säker på att det som rör sig i busken inte är en människa. Han har inte rätt att chansa och hoppas att det är en icke-människa (ett djur). På samma sätt måste den som är för abort vara säker på att fostret inte är en människa. Bevisbördan faller inte på motståndaren till abort utan på den för menar sig ha rätten att döda detta liv. Om ingen kan veta när livet börjar, så har ingen heller rätt att abortera.

Har inte kvinnan rätt till sin kropp?
Jo, det har hon. Men ingen har rätt att använda sin kropp så att man skadar eller dödar en annan människas kropp, men det är just vad en abort gör! Kvinnan har rätt till sin kropp, men det ofödda barnet har också rätt till sin! Observera att ”kvinnans rätt till sin kropp” egentligen handlar om ”rätten” att döda det ofödda barnets kropp! Kvinnans rätt är en rätt att få bestämma över liv och död, medan barnets rätt handlar om rätten att överleva. Kvinnans ”rätt till sin kropp” är därför svagare än ”fostrets rätt till sin kropp”. Kvinnans rätt till sin kropp kan endast bli ett utslagsgivande argument för abort när graviditeten innebär livsfara för modern.

Är inte kvinnas rätt till sin kropp starkare än fostrets rätt till kvinnans kropp? Ingen bör väl tvingas ställa upp till exempel som ”njurdonator” mot sin vilja?
Det finns minst tre viktiga skillnader mellan en abort och till exempel att avstå från att donera sin njure till en njursjuk person. För det första så är abort en aktiv handling som dödar det ofödda barnet. Att avstå från att donera en njure, å andra sidan, är en passiv handling som inte är den direkta orsaken till om den njursjuke dör. Den direkta orsaken är istället njursjukdomen. En eventuell rätt att avstå från att ”ställa upp med sin kropp” är alltså inte detsamma som rätten att aktivt ta någons liv, vilket aborten gör. Rätten att avstå från att hjälpa är inte detsamma som rätten att döda.

För det andra är kvinnan det ofödda barnets moder. Föräldraskap (frivilligt eller inte) innebär särskilda etiska förpliktelser som man inte har mot ”vem som helst”. Som mamma har kvinnan ett föräldraansvar som åtminstone innebär att hon inte har rätten att ta livet av sitt ofödda barn (vilket själklart även gäller pappan). En njurdonator, å andra sidan, kan vara ”vem som helst” i relation till den njursjuke och har (vanligtvis) inte de starkare förpliktelser som föräldraskap innebär.

För det tredje är kvinnan normalt sett medansvarig för barnets tillkomst och har därför en etisk skyldighet att möta barnets behov. Den sexuella akten är moraliskt laddad och medför vissa skyldigheter, i synnerhet mot den nya människa som kan bli upphovet. Detta saknar motsvarighet i donationsexemplet. Även detta ansvar gäller i lika hög grad fadern.

Det är alltså fel att likställa en graviditet med en njurdonation. Att vara foster innebär inte en sjukdom och att vara gravid är inte en medicinsk behandling. Det är en naturlig föräldra-barn relation som alla människor går igenom vid den åldern. Att likställa den vid en sjukdom är inget annat än ett förakt för det ofödda barnets naturliga beroende, och indirekt ett förakt för graviditet och moderskap.

Är inte reproduktiva rättigheter (där rätten till abort ingår) en mänsklig rättighet?
En abort tar ett mänskligt liv och det kan aldrig vara en människas rättighet att av vilket skäl som helst få ta en annan människas liv. Det är en logisk och moralisk omöjlighet.

Är inte abortbeslutet ett privat beslut som andra inte ska lägga sig i?
Många kränkningar av de mänskliga rättigheterna sker i det privata. Mord, sexuella övergrepp och misshandel sker ofta i privata hem. Men det gör dem inte mindre fel och det hindrar oss inte från att lagstifta och ingripa emot sådana ”privata” handlingar. En abort dödar en liten ofödd människa och är därför fel oavsett om det sker privat eller inte.

Är inte fri abort nödvändigt för verklig jämlikhet mellan könen?
Dödligt våld mot ett ofött oönskat barn är inget annat än en djupt orättvis kränkning. Verklig jämlikhet måste bygga på rättvisa och icke-våld. Därför är sann jämlikhet oförenlig med det våld och den orättvisa en abort innebär. Jämlikhetssträvanden mellan könen får inte ske på bekostnad av en mer fundamental jämlikhet, nämligen allas rätt till liv. Hur kan det vara jämlikt och rättvist att var fjärde ofödd dödas redan i moderlivet? Verklig jämlikhet mellan könen kan inte kräva att vi dödar 35 000 ofödda barn varje år. Det är inte en jämlikhet värd namnet.

Bör inte varje barn vara ett önskat barn? Är det inte fel mot barnet att låta det födas oönskat?
Varje barn bör födas önskat. Men alla graviditeter kommer inte att vara önskade eller planerade. Är det då rätt att eliminera barnets ”oönskadhet” genom att eliminera det ofödda barnet självt? I så fall borde slogan vara: ”Varje oönskat barn – ett dött barn!”

Gatubarn är ofta oönskade, men lösningen är inte att döda dem, utan att göra allt som står i vår makt att få ge dem ett så bra liv som möjligt. Ofödda barn är lika värdefulla som gatubarn och får därför inte dödas hur oönskade de än skulle råka vara. Lösningen är inte att döda den oönskade utan att göra honom eller henne önskad.

Slavägare sa på fullaste allvar att slaveri var bättre för slavarna än frihet. Det hade varit grymt att ge dem en frihet de inte skulle kunna behärska. De menade att slaveri i själva verket var en sorts barmhärtighet. Idag förvägrar vi ofödda rätten till liv under förevändningen att det är bättre för dem om vi dödar dem. Nu som då är det alltid lättare att kränka någons rätt (till liv eller frihet) om man intalar sig att ”jag gör det för dens bästa”. Ett sådant tankesätt är inget annat än en fruktansvärd kränkning förklädd som ”barmhärtighet”.

Är inte abort nödvändigt med tanke på överbefolkningen?
Även om världen skulle ha ett överbefolkningsproblem så får det inte lösas genom att man dödar människor. Det är inte rätt sätt. Senare rapporter från FN indikerar att överbefolkningsproblemet kan ha varit överdrivet. Jordens försörjningskapacitet är större än vad många trott. Problemet idag är inte överbefolkning globalt utan den enorma befolkningskoncentration som finns på vissa platser. Men den löses inte genom att vi i Sverige föder färre barn. Idag har nästan alla länder i Europa (inklusive Ryssland) problem med en minskande befolkning. Sverige har definitivt inte problem med överbefolkning.

Skulle inte ett abortförbud leda till att fler kvinnor skadades eller dog efter illegala aborter?
En abort innebär en risk för kvinnan oavsett om den är laglig eller inte. Även lagliga aborter är farliga. Många gånger finns abortingrepp med som en indirekt orsak till ohälsa och ibland även död. Då finns ”abort” inte med i dödsorsaken trots att kvinnan inte skulle dött om hon inte aborterat. Två exempel:

(1) Abortingreppet perforerar livmodern och leder till blodförgiftning och senare död. Rapporterad dödsorsak: blodförgiftning, bakomliggande orsak: abort.

(2) Aborten leder till äggstocksproblem som leder till ett utomkvedeshavandeskap och kvinnans död. Rapporterad orsak: utomkvedeshavandeskap, bakomliggande orsak: abort.

Dessutom är det inte ovanligt att abort leder till psykisk ohälsa. Undersökningar visar att abort ökar självmordsbenägenheten (se t.ex. Ann Saltenberger, Every Woman Has a Right to Know the Dangers of Legal Abortion (Glassboror, N.J.: Air-Plus Enterprises, 1982), sid 132, eller David C. Reardon, Aborted Women Silent No More (Springfield, Ill.: Acorn Books, 1987/2002, sid 22). Det verkar även finnas en koppling mellan abort och bröstcancer. Många undersökningar har hittat en statistiskt säkerställd relation som visar att abort ökar risken för bröstcancer. Bröstcancer är en av de vanligaste dödsorsakerna för kvinnor i fertil ålder. Relationen mellan abort och bröstcancer är mycket omdiskuterat, men om en sådan relation föreligger innebär det att laglig abort bidrar till många kvinnors död. Vi har alltså flera oberoende skäl att tro att det dör långt fler kvinnor på grund av laglig abort än vad som går att hitta i någon statistik.

En restriktiv abortlagstiftning kan dock leda till en försämring av kvinnohälsan på så sätt att olagliga aborter ofta är osäkrare än lagliga aborter. Men detta behöver inte vara fallet. Vi hoppas på en utveckling liknande den som skett i Polen. Där verkar kvinnohälsan ha gynnats av en strängare lagstiftning just för att den både bidragit till att minska antalet aborter och hjälper till att hålla antalet aborter på en låg nivå. Bland annat har det lett till cirka 30 procent färre dödsfall i samband med aborter, 25 procent färre missfall, och färre underlivsinfektioner. Enligt abortutredaren Eva Eriksson är de illegala aborterna i Polen ”säkra” (Världen Idag 9 nov 2005), det vill säga inte mycket farligare för kvinnan än vad laglig abort är.

De kvinnor som trots allt vill göra en illegal abort kan inte tillåtas omdefiniera människovärdet. Riskminimering för den som väljer att ta liv kan inte väga tyngre än värdet av det liv som tas. Lag och rätt kan inte tillåtas kapas av de som till varje pris vill döda sitt ofödda barn. Låt oss göra en jämförelse: Vi har lagar mot prostitution och narkotika trots att en mer tillåtande lagstiftning skulle minimera vissa risker för prostituerade och knarkare. De flesta av oss tror att prostitution och knarkande är destruktiva och moraliskt felaktiga handlingar i sig. Det är också rimligt att en liberal lagstiftning skulle få många fler att börja prostituera sig eller knarka. Därför är det inte konstigt att vilja ha en restriktiv lagstiftning mot narkotika och prostitution, trots att vi vet att sådant ”kommer att ske i alla fall”. Dessutom skadar prostitution och knarkande främst de som håller på med det. En abort, å andra sidan, skadar en annan människa! Det borde därför vara mindre konstigt att med lagens hjälp begränsa abort jämfört med prostitution och knark. Lagen ska inte anpassas efter sådant som är allvarligt fel, utan begränsa det. En abort dödar en värdefull liten människa och därför borde lagen bara tillåta det i extrema undantagsfall, inte som nu släppa det helt fritt upp
till graviditetsvecka 18.

Är abort okey när kvinnans liv är hotat?
När kvinnans liv verkligen är hotat av graviditeten är det oftast så att fostrets liv också är hotat på det sättet att om kvinnan dör så dör fostret också. Detta är fallet vid så kallat utomkvedeshavandeskap då embryot implanterats i äggledaren. I dessa fall står kvinnans liv inte mot fostrets liv. Snarare står kvinnans och fostrets liv mot enbart fostrets liv. I ett sådant läge är abort ett sätt att rädda ett människoliv istället för att låta två människor dö.

I andra situationer kan en fortsatt graviditet leda till ökad risk för kvinnan, till exempel om kvinnan får cancer. Kanske en tidig cancerbehandling skulle förbättra hennes odds att överleva men samtidigt riskerar att döda fostret. I denna typ av avvägningsbeslut bör det ofödda barnet tillerkännas fullt människovärde, vilket innebär att kvinnans och det ofödda barnets respektive människovärde tillåts ”ta ut varandra” (eftersom kvinnans och barnets människovärde hamnar i varsina vågskålar och väger lika tungt). Beslutet om vems liv man ska riskera bör istället avgöras av andra faktorer än människovärdet. Ett sådant beslut är inte lätt och bör fattas av kvinnan och hennes man i samråd med läkare.

Är abort okey när en kvinna blivit gravid efter våldtäkt eller incest?
Den stora och viktiga diskussionen om abort handlar inte om våldtäkt och incest. Om man skulle tillåta abort enbart efter våldtäkt eller incest så skulle vi ha ca 70 aborter per år i Sverige, och inte ca 35 000 som idag. Enligt en finsk undersökning skedde bara 0,2% av aborterna till följd av våldtäkt (Finska Social och hälsostyrelsen, Abort och steriliseringsregister 1990). Man kan alltså inte argumentera för fri abort utifrån våldtäkt och incest. Det är att argumentera för en regel utifrån undantagen. Det vore som att inte ha några fartbegränsningar i trafiken bara för att man ibland kan tänkas ha rätt att bryta mot dem, till exempel när man skjutsar en döende person till sjukhuset.

Vi har viss förståelse för de som anser att abort är moraliskt försvarbart efter en våldtäkt. Men vi anser ändå att det inte är moraliskt försvarbart. Det finns människor mitt ibland oss som blev till genom våldtäkt. Har de ett mindre människovärde? Nej, människovärdet gäller oavsett hur man kommit till. Skulle en sådan människas värde minska ju yngre eller mer beroende hon var? Nej, ålder eller beroendegrad avgör inte människovärdet. Därför menar vi att ett ofött barn som blivit till genom våldtäkt/incest har samma människovärde som alla andra människor. Vi har svårt att se varför ett oskyldigt ofött barn ska straffas för vad dess fader gjort.

I vissa kulturer i Asien och Mellersta Östern upplever hela familjen ett stort trauma om en kvinna i familjen blir våldtagen. Och ibland dödar man henne för att lösa traumat. Det tycker vi i västvärlden är barbariskt och grymt. Varför ska den oskyldiga kvinnan dödas för att hon blivit våldtagen, undrar vi. Men istället tycker många i Sverige att det är helt förståeligt att döda en annan lika oskyldig part på grund av våldtäkt, det ofödda barnet. Hur kan detta anses civiliserat och det andra barbariskt?

Dessutom försvinner inte såren från våldtäkten genom abort. Kvinnan blir inte o-våldtagen genom abort. En abort är även det ett ingrepp i kvinnan och studier har visat att psykiskt labila kvinnor mår sämre av abort än andra kvinnor. Detta gäller även kvinnor som aborterar på grund av våldtäkt. Det är orealistiskt att tro att det finns någon ”bra lösning” efter en våldtäkt. Vad man än väljer kommer det att bli jobbigt på olika sätt. Frågan är vilken lösning som är minst dålig. Abort är ingen bra lösning då det dödar en redan existerande människa. Om modern inte kan älska barnet är ändå adoption en bättre lösning än abort eftersom man då respekterar barnets människovärde. Om adoption blir svårt eftersom modern fäster sig vid barnet och börjar älska det, ja då har ju våldtäkten åtminstone inte fört det onda med sig att modern inte kunde älska barnet. Barnet är ju faktiskt också hennes.

Är abort okey när barnet är handikappat?
Nej eftersom en handikappad människa inte är mindre värd än en icke-handikappad människa. Och detta gäller oavsett hur gammal eller ung man är. Om inte handikappade människor har mindre värde varför skulle handikappade ofödda människor ha det?

Vad har ni för rätt att pracka på er moral på alla andra?
I ett demokratiskt samhälle har vi samma rätt som alla andra att uttrycka vår uppfattning. När vi demonstrerar mot abort vinnlägger vi oss om att inte pracka på något på någon. De som vill samtala/diskutera med oss är välkomna att göra det. Vi startar aldrig någon diskussion.

Är inte abortmotstånd en religiös uppfattning?
Nej det är det inte. Det är en uppfattning som grundar sig på tron på alla människors lika värde, den så kallade människovärdesprincipen. Den kan man tro på oavsett om man tror på någon religion eller inte.

Vad anser ni om de abortmotståndare som dödat abortpersonal?
I USA har ett fåtal mord skett på abortpersonal. Vi tar bestämt avstånd från våld både mot ofödda och mot de abortläkare som dödar ofödda.

Hur många barn har ni som abortmotståndare adopterat?
Frågan förutsätter att man måste vilja och kunna ta hand om alla oönskade barn för att ha rätt att kritisera abort. En sådan utgångspunkt är absurd. Måste man kunna ta hand om alla misshandlade kvinnor innan man kritiserar kvinnomisshandel? Måste man själv kunna ta hand om alla barnhemsbarn för att få kritisera vanvård i barnhem?

Varifrån har ni fått bilderna?
Vi har fått bilderna från Center for Bioethical Reform (CBR) som vi har ett nära samarbete med. Deras abortbilder kommer från sjukhus och abortkliniker i olika länder världen över. Bilderna är autentiska och helt lagligt tagna.

Är det inte grymt att visa bilder på aborterade foster, särskilt mot kvinnor som gjort abort?
Vi vet att bilder på aborterade foster är fruktansvärda att se, men det är därför att abort är något fruktansvärt. Om man anser att abort är en rättighet så bör man väl vara vuxen nog att se hur det ser ut?

Vi bryr oss om känslor men vi bryr oss ännu mer om människovärde och liv. Och vi vet att våra bilder räddar liv. De får kvinnor (och män) att avstå från att välja abort.

Dessutom är cirka 40 procent av aborterna andra-, tredje- eller fjärdegångsaborter. Många kvinnor som gjort en abort kommer alltså göra minst en till. Därför vill vi att kvinnor som redan gjort abort ska få se våra bilder. Det blir smärtsamt, men det kan leda till att liv sparas.

Vi tror också att bilder kan bli ett första steg i en djupare bearbetning av aborten. Som en kvinna sa när hon såg en abortbild:
”Efter min abort blev mitt känsloliv stumt, men sedan såg jag en sån där bild, och då började jag känna igen”. En annan kvinna sa: ”Det var en sån bild som väckte mig ur min förnekelse”. Sanning är alltid en förutsättning för en verklig bearbetning. Därför är det inte grymt att visa bilder på en grym sanning.

Varför skuldbelägger ni kvinnor?
Vi skuldbelägger varken kvinnor som grupp eller enskilda kvinnor. Vi vet att skuldfrågan är mycket komplex. En del kvinnor blir oerhört pressade till att göra abort – av sina män, av föräldrar eller av vänner. En del kvinnor gör abort trots en bra relation med mannen och en god ekonomi. Ingen abortsituation är den andre lik och vår uppgift är inte att utröna hur stor skuld respektive part har. Det får vars och ens samvete göra.

Om någon anser att vi är skuldbeläggande enbart genom att vi hävdar att abort är något moraliskt ont, så kan vi bara hålla med. Det ligger i sakens natur att man anser att det finns en moralisk skuld i ett moraliskt felaktigt val. En sådan anklagelse är trivial. Det är som att anklaga oss med orden: ”ni skuldbelägger när ni hävdar att något är fel”. En sådan skuldbeläggning kan knappast vara fel. (Den som anser att all skuldbeläggning är fel kan inte anse att abortmotstånd är moraliskt fel, eftersom man då skuldbelägger abortmotståndare)

Varför vill ni chocka människor med era abortbilder?
Abort är till sin natur chockerande. Att kommunicera en chockerande verklighet utan att det chockar är att inte vara sanningsenlig. Vi lever i en kultur som vill blunda för vad som sker i en abort. Vi vill inte längre vara med i den mörkläggningen. Vi ser på våra abortbilder på samma sätt som vår kultur betraktar bilder av folkmord. Folkmordsbilder är viktiga både för att ge offren ett sorts postumt erkännande och för att i möjligaste mån förhindra framtida folkmord. Av samma skäl visar vi abortbilder.

Är det inte en form av likskändning att visa bilder på aborterade foster?
Nej det är det inte. Avgörande för om något är likskändning är själva syftet. Att skiva ett liks hjärna för skoj skull är likskändning, att göra samma sak i en obduktion är inte likskändning. Bilder av massakrerade människor har alltid används av människorättsaktivister för att väcka allmänhetens samvete. Många anser att bilder från Auschwitz bör visas just i detta syfte. Vi känner likadant inför det massdödande av ofödda som sker i vår kultur. Bilder av döda människor får och bör visas om syftet är att stärka deras människovärde och försöka förhindra fortsatt dödande. Att anklaga oss för ”likskändning” därför att vi visar abortbilder, och samtidigt anse sig ha rätt att döda ofödda (och så ”producera” dessa lik) är inget annat än ett fruktansvärt hyckleri.

Varför liknar ni abort vid folkmord?
Därför att det finns så många likheter mellan abort och folkmord. Den viktigaste likheten är att båda handlar om massdödande av oönskade människor. Bödlarna som utför folkmord anser också att deras offer är ”o-människor” eller lägre stående varelser utan människovärde. Judarna kallades inte människor, utan ”parasiter” och ”skadeinsekter”. På liknande sätt kallas ofödda för ”parasiter”, ”livmoderinnehåll” eller ”konceptionsprodukt”. Man förnekar offrens mänsklighet och värde. En annan likhet är att massdödande ofta beskrivs som något obehagligt men nödvändigt – det minst onda av två dåliga alternativ. En likhet är också att abort liksom alla folkmord är institutionaliserade, lagliga och kulturellt accepterade. Men det finns även skillnader mellan abort och folkmord. Till exempel är folkmord ofta beslutade av politiska ledare medan abort beslutas av enskilda individer. I ett folkmord dödas både födda och ofödda. I abort dödas enbart ofödda. Dessa skillnader har vi dock svårt att se som särskilt relevanta. Jämförelsen har allt för många skrämmande likheter för att kunna negligeras.

Menar ni att kvinnor som gjort abort är mördare?
Vi ser inte på abort som enskilda mordhandlingar utan mer som ett folkmord som vi alla har del i och ansvar för. Många kvinnor blir oerhört pressade till att göra abort. Tyvärr är det kvinnan som får leva med konsekvenserna mer än någon annan, men det kan vara många i kvinnans omgivning som har ett direkt eller indirekt ansvar för hennes abortbeslut. Vi lever i en abortkultur där det är lagligt och kulturellt accepterat att döda ofödda barn. Och vi har alla påverkats av vår kultur. Det är ett sorts folkmord som pågår. Termen ”mord” tar inte hänsyn till den spridda och komplexa ansvarsfördelning som finns. Men i ett folkmord finns de som inte är medvetna om vad som sker, de som är halvt om halvt medvetna, de som passivt åser, de som hjälper till, de som aktivt främjar, och de som utför själva dödandet. Det är viktigt att inse att det inte bara är de som dödas som är offer i en folkmordskultur.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer